Jean Magras avled i sitt hem den 2 januari 2015 efter en tids sjukdom i kretsen av sina närmaste. Jean var en stor svenskvän och fick motta Nordstjärneorden 2002. Han tillhör därmed den lilla skaran tillsammans med Marius Stakelborough och Daniel Blanchard som fått motta denna utmärkelse för sitt engagemang i bevarandet av svenska kulturminnesmärken på ön.
Jean föddes den 14 november 1930 i byn Colombier, en plats som han förblev trogen livet ut och där också hans legendariska bar ”Jean Magras bar” var belägen. Från början (1950) var det en enkel affär som mer liknade en gammal svensk lanthandel där man kunde få tag i allt från enklare verktyg till mejeriprodukter men 1959 fick Jean tillstånd att också öppna en bar i samma lokal. Han hade länge haft en dröm om att ha ett ställe där man kunde träffas efter dagens hårda arbete och ta ett glas och prata med vänner innan man begav sig hemåt.
Han växte upp under knappa förhållanden och fick tidigt börja arbeta för att bidra till familjens försörjning. Under perioder hade han inte bara ett jobb utan flera och barens öppettider blev därför ganska oregelbundna. Det blev väldigt snabbt ett populärt samlings-ställe inte bara för den lokala befolkningen utan också för turister som råkade hitta dit.
När turistnäringen började etablera sig på allvar på ön under 70- och 80-talen fick byggmästaren Jean mycket att göra och inkomsterna steg. Han fortsatte ändå ha sin bar/affär öppen till glädje för alla Colombier-bor och inte minst svenska turister.
Hans engagemang för Sverige och den svenska historien på ön var mycket stort och han blev tidigt medlem i l’ASBAS där han också under en tid var ordförande. Detta arbete nådde sin höjdpunkt den 13:e maj 2002 då han ombord på HMS Carlskrona, som låg på redden i Gustavias hamn, fick motta Nordstjärneorden ur ambassadör Belfrages hand. Jean har själv berättat att han kände sig mycket hedrad av denna utmärkelse.
Jag vill också göra några mer personliga reflektioner när det gäller Jean. Jag träffade honom första gången 1993 då jag gjorde min första gruppresa till St Barth. Redan från början stod ett besök på hans bar som ett givet utflyktsmål. Och redan från början var det mycket omtyckt. Mycket beroende på att alla kände sig så välkomnade av Jean men också att man fick en känsla att vara på besök i en miljö som var verklig och inte tillrättalagd. Att skriva en hälsning i den fina gästboken blev också en tradition. I nästan 15 års tid ingick ett besök hos Jean och hans bar som ett uppskattat inslag i mina gruppresor.
Sista gången jag träffade Jean var på hans sista och 84:e födelsedag 14 november 2014 då jag tillsammans med min fru och Marina Nyman besökte honom i bostaden, med benägen assistans från hans fru Denise som genom alla år stöttat sin man inte minst på senare tid då hälsan inte varit den bästa. Och även om han var tärd av sin sjukdom kände man igen det glittrande leendet som så många gånger mött oss svenskar när vi besökt ”Jean Magras bar” i Colombier. Vila i frid, Jean.
Roger Richter, ordf. i St. Barthélemysällskapet
