Mario Maxor, stor vinnare av 12:e Gustavialoppet.

Som vanligt så är detta en varm dag när loppet skall gå av stapeln. Så även i år. Men det är tur att man startar så sent, kl 16.30. Den nya sträckningen med mål utanför Wall House Muséet var även i år en given succé. Åskådarna var många.
En scen hade byggts upp utanför muséet och Rotary fanns också där med aktiviteter.

Bl a gav man bort kameror till de barn som sprang 700 m och även till de familjer som önskade. Villkoret var att man skulle gå ut och fotografera det man tycker är bra och dåligt på ön. Den 9 dec skall alla filmer lämnas in och en stor utställning i Borgmästeriet kommer att äga rum före jul. Detta för att engagera barnen med tanke på den miljö vi lever i på ön.

Sträckorna i Gustavialoppet i år var 12 km, 3 km samt 700 m. Totalt var det över 100 löpare som ställde upp. Roligt att se hur öns innevånare nu börjar träna och ställer upp i loppet. Några amerikanare deltog samt även en finska. Svenskarna var inte dominerande i år. Dess trupp på ca 15 personer gjorde bra ifrån sig ändå. Och bäste svensk var, som vanligt skulle man kunna säga, Roger Richter själv.
Det var nu 10:de året som han var här med en grupp och detta ville borgmästaren hedra honom för bl a med sina insatser för organiserandet av Gustavialoppet och för de relationer/utbyte som man byggt upp under dessa 10 år. Roger erhöll från borgmästare Bruno Magras, St Barthélemy´s Medalj. (Se bild nedan)

Vinnaren Mario Maxor får som första pris en resa med uppehälle i Stockholm till Midnattsloppet i augusti nästa år. Han var redan där detta år. Nu räknar han med att ännu fler från St Barth kommer till denna tävling och deltager.

Mario Maxor, vinnare Tid 46min 8 sek

På scen fr vänster; Roger Richter, Patrick Perron d´Arc, Denis Dufau, Yves Greaux samt borgmästare Bruno Magras

Roger erhåller St Barthélemy´s Medalj av borgmästare Bruno Magras

Utbildningsfartyget HMS Carlskrona kommer till St Barth den 7-9 Maj 2003!

Under torsdagen beslutade regeringen om resrutt för HMS Carlskronas Utbildningsexpedition år 2003, UE2003. Detta är fartygets 20:e utbildningsexpedition. Avresa sker fredagen den 28 februari 2003 från Karlskorna traditionsenligt klockan 11:00 och återkommer till Karlskrona söndagen den 1 juni traditionsenligt på klockslaget 10:00. Fartygschef är kommendörkapten Erik Thermaenius som även var chef på förra expeditionen år 2001.

Syftet med utbildningsexpeditionen är att utbilda marinens kadetter i sjömans- respektive yrkeskunskap och samtidigt ge erfarenhet av internationell verksamhet. Detta innebär att intensiv utbildningsverksamhet bedrivs ombord under gång och under åren har fartyget visat sig vara en mycket väl fungerande utbildningsplattform. Utöver detta har fartyget uppgiften att uppvisa svensk närvaro i främmande farvatten samt sprida kännedom om och skapa intresse för Sverige och därigenom stödja Sveriges utrikesrepresentation, svensk industri och svenska exportansträngningar. Kadetterna tjänstgör i två olika omgångar och byts efter halva resan i Valparaiso, Chile.

HMS Carlskrona har sedan hemkomsten från Utbildningsexpeditionen 2001 genomgått halvtidsmodernisering och omfattande arbeten har genomförts på fartyget. Förutom sin roll som minfartyg och utbildningsfartyg skall HMS Carlskrona även kunna tjänstgöra som ledningsfartyg i en internationell insatsstyrka. Moderniseringsarbetena har medfört att någon utbildningsexpedition ej har genomförts under år 2002.

Följande hamnar besöks under UE2003:

• Karlskrona, Sverige: 28 Februari 2003
• Porto Grande, Kap Verde: 10-12 Mars 2003
• Rio de Janeiro, Brasilien: 21-25 Mars 2003
• Isla Grande, Brasilien: 26-28 Mars 2003
• Punta Arenas, Chile: 4-6 April 2003
• Valparaiso, Chile: 13-18 April 2003
• Callao, Peru: 22-26 April 2003
• Roosevelt Roades, USA (Puerto Rico): 5-6 Maj 2003
• St Barthelémy, Frankrike: 7-9 Maj 2003
• Cartagena, Spanien: 20-24 Maj 2003
• Karlskrona, Sverige: 1 Juni 2003

Ove ”Hubbe” Hubertsson med fru Kirsti, har varit ute på sin 20:de Västindienresa med deltagare från hela södra Sverige. Totalt var man 25 personer.

Den 31 okt gav man sig iväg från Sverige.. Först en vecka på ön St Martin, med utflykter till ön Anguilla. Efter en vecka var det dags att komma till den gamla svenskön (1784-1878) St Barthélemy. Här har det blivit ö-rundtur och guidning i staden Gustavia. Vädret visade sig från sin allra bästa sida. Alla i gruppen kom hem solbrända och fräscha.
– Om det är någon som kan sitt Västindien så är det Hubbe. 10.000 kronors vinnare i ämnet bland annat. Han är en mycket uppskattad reseledare som folk gärna reser med.

Nedan en bild utanför det nya stadshuset ”Hotel de Ville”, på St Barthélemy. Hit var man bjuden måndagen den 11 november 2002, av borgmästaren i samband med minnes- och helgdagen ”Armistice 1918”, freden av 1:a världskriget.

Det är nu 3 år sedan utfarten från Gustavia, rasade samman efter orkanen Lenny i mitten av november 1999. Under tiden har geologer haft uppsikt på marken för att ge klartecken om att återuppbygga vägen. Nu verkar det äntligen som om den blir färdig. Man har cementerat vägen och i början av december beräknar man med att ta den i bruk.

Huruvida man blir klar med nedfarten från ”Tournant”, alltså berget där flygplanen och bilarna ”möts”, är inte riktigt säkert. Arbetena som började för ett år sedan stoppades i februari, då entreprenören gick i konkurs. Sedan dess har det stått stilla och först nu i september har man börjat om på nytt.

Enligt källor kommer man inte att sänka vägen eller kullen ca 3 m som var tänkt. Men dock har man breddat utrymmet så att bilarna kommer vid sidan om inflygningen.

I slutet av september startade de länge planerade anläggningarna i hamnen. Platsen mitt emot Pharmacia´n som vi brukar kalla det. Här har det varit en tillfällig parkeringsplats och boulebana under 3 år. Men nu sätter man igång att iordningställa denna yta. Därefter skall hamnenkajen på norra sida vara helt klart. Vad skall det bli?

En byggnad för mottagning av kryssningspassagerare/färjetrafiken. Tull och biljettförsäljning samt ”vänthall”. Och i andra ändan av planen bygger man ett hus där de lokala fiskarna skall sälja sina fångster; Fiskmarknad. Mycket välkommet och välbehövligt. Mellan dessa hus blir det två stycken boulebanor.
Byggnationen kommer att pågå i 5 månader och beräknas kosta 790.000 Euro.
Finansiering; St Barth Kommun 20%, Regionen 10%, Departementet 20% och FEDER 50%.

Var bilarna skall parkera har man inte tänkt på. Den får väl bli ännu vildare än förut. Tyvärr.

Sedan några veckor tillbaka arbetas det på klockstapeln. En välbehövlig renovering. Man byter ut delar i fasaden och målar och ser till att klocktornet ser fräscht ut. Om någon vecka skall allt vara klart.

Urverket som finns där nu, är installerat år 1931 och är fortfarande i drift. Klockstapeln är en av de äldsta byggnaderna som finns kvar från den svenska epoken och dessutom finns originalklockan fortfarande kvar. Den utgör också en av de mest framträdande siluetterna i Gustavia.

När jag passerade häromdagen passade jag på att fråga om jag fick komma in och titta och ta några bilder. Inga problem. Resultatet ser ni nedan. Inskriptionen på klockan som är gjuten år 1799 finns kvar. Så när klockan slår, påminns man om den svenska epoken för över 200 år sedan.

Den svenska klockstapeln i tjänst över 200 år.

Den står på den svenska kyrkans gamla tomt. Den är grönmålad och har ett rött fyrkantigt spetsigt tak. Klockstapeln byggdes 1799 som ersättning för det dåliga tornet på kyrkan. Justitiarien Anders Bergstedt var drivande för bygget och finansierade det med egna medel. Efter att ha förfallit under de första decennierna av 1800-talet byggdes klockstapen om 1831. Efter orkanen 1837 företogs ytterligare en omfattande renovering. Det är så vi fortfarande ser den än i dag. Det är dock oklart om det är originalklockan från 1799 eller en omgjutning som hänger inne i stapeln. Den bär årtalet 1799 i sin inskription, men klockan göts möjligen om på 1830-talet efter att ha blivit skadad. Trots detta kan den mycket väl ha behållit sin ursprungliga inskription som löd: ”År 1799 blef denna klocka för Sophia Magdalena kyrka i Gustavia af församlingen påkostad”. Klockan användes bl a för att ringa samman gudstjänsten. Dessförinnan hade man låtit garnisonens trumslagare trumma till gudstjänsten kl 9, 10 och 11 på söndagarna.

Klockstapeln som renoverades sist 1931 är i gott skick och försågs då med ett ur som visar tiden in mot staden och slår varje kvart.

Ett privatplan av märket Pilatus, ett turbopropellerplan, tillverkat i Schweiz, kraschade på St Barth lördagen den 26 oktober.

Piloten, ägaren och instruktören hade övat inflygningsrutiner under tre dagar. Sista dagen gav man sig upp kl 09:00 och startade på bana 10 som vanligt. Det blåste en nordvästlig vind på ca 15 knop.
Man skulle bara göra en kort sväng och sedan landa. Upp i luften och sedan tillbaka och landa på bana 28, vilket innebär att man landar från vattnet. Ganska bra medvind innebär att man måste ha högre fart. Det brukliga flygmönstret med att ta ut svängen och ”etablera” sig på final till bana 28, slarvades det med, enligt vittnen, vilket innebar att när man kom in över banan så låg man för högt och hade för hög fart. Dessutom var det för sent att dra på för att stiga, då berget var i vägen.
Vad göra? Försöka få ner kärran så bra som möjligt, vilket innebar att man studsade ett antal gånger när man bromsade kraftigt, men det räckte inte tillräckligt för att få stopp på planet på banan. Färden slutade i banänden där berget eller kullen tar vid. Planet stannade strax intill vägen som går förbi flygplatsen. Farten vid själva stoppet var ca 30 km/tim. Inga personskador uppstod dock stora materiella skador (se bilder nedan). Flygplatsen var avstängd ca 3 timmar då man måste anlita en mobilkran för att lyfta bort flygplanet. Nyvärde på planet är ca 3 milj Euro.

En haveriundersökning har tillsatts av franska luftfartsmyndigheter och polisen.

Ca 30 personer hade slutit upp till Sällskapets traditionella höstmöte. Platsen den här gången var Bergianska Trädgården, där vi bjöds på en mycket intressant guidning i Edvard Andersson Växthus. Där fick vi bl a tillfälle att bekanta oss närmare med olika former av flora i den subtropiska klimatzonen.

Efter det intogs middag på det alldeles närliggande Orangeriet, där vi bjöds på entrecote eller röding. Lagom till kaffet var det så dags för medlemmen och kvällens föredragshållare Dan Brändström. Han kåserade om hur det var på St Barth när han 1967 kom dit som den första svenska stipendiaten (tillsammans med Sten Forsberg) då Gustavia var en liten idyll med endast två hotell och två restauranger. Största tiden tillbringade Dan på Guadeloupe eftersom det var där arkivet fanns och det var där han avfotograferade över 60 000 sidor av gamla svenska dokument, ett arbete som idag finns bevarat på Riksarkivet i Stockholm.

Efter Dans mycket uppskattade föredrag tog ordförande Roger Richter till orda och berättade lite grann om de besök från St Barth vi haft i sommar. Det var dels ett lärarpar som vann sin resa i ett lotteri på föregående års Piteådag , dels vinnaren av Gustavialoppet Yannick Robert som tillsammans med två löparkompisar och en lagledare besökte Stockholm i augusti för att delta i Midnattsloppet. Vi tror våra gäster uppskattade sina Stockholmsbesök och hoppas att det här skall bli en början på en tradition där svenskar inte bara åker till St Barth utan att också vi får besök från vår gamla koloni och möjlighet att visa upp Sverige.

Text av Roger Richter

”Förutom jag och de andra Sällskapsmedlemmarna fanns också Dantes Magras m.fl. mer eller mindra kända St Barth-habitanter på plats.(Se bild nedan) I centrum stod naturligtvis den nyblivna morfadern Daniel och hans närmaste. Efter ett mycket stämningsfullt tal av ambassadör Frank Belfrage dekorerades så en rörd monsieur Blanchard med den mycket propra och exklusiva Nordstjerneorden.

Från Sällskapets sida utdelades samtidigt en specialdedikerad version av ”WWW” till Daniel som följdes av ett personligt tacktal (se utskriften av talet nedan)av författaren Per Tingbrand riktat till den tidigare borgmästaren för allt han uträttat under årens lopp när det gäller det svensk-St Barthska relationerna.

Efteråt avnjöt jag, Per, Olle och Marina tillsammans med Daniel, hans fru Vivianne, hans son Guillaume och vår svenske konsul på ön Dantes Magras, en ståtlig lunch på en restaurang nära ambassaden och vi var alla överens om att förhållandet mellan St Barth och Sverige sällan varit så gott som nu. Framtiden ser ljus ut för alla kommande projekt med svenskanknytning som ”The Botanical Garden”, restaurationen av det gamla ”Mairiet” m.m.”

Daniel hade förutom NO också mottagit ett kuvert från ambassadör Frank Belfrage innehållande diverse lyckönskningsmeddelanden från förutom Piteå kommun och Piteå SS även ett flertal privata vänner i Piteå. Daniel planerar f ö att skriva till Piteå-Tidningen och genom tidningen tacka alla vänner i Piteå för alla dessa lyckönskningar.

Text av Roger Richter

Hela gänget som var med på uppvaktningen.

Per Tingbrand talar till Daniel Blanchard och ambassadör Frank Belfrage(i mitten på bild)

Olle Nyman talar

Roger talar och överlämnar WWW

TAL

till Riddaren av Nordstjärneorden Daniel Blanchard i Paris den 9 september 2002.

Vår mycket käre vän Daniel!

Dina talrika svenska vänner, såväl de som samlats här som vittnen som de som är kvar i Sverige eller någon annanstans i världen, gläder sig oändligt över faktum att utmärkelsen Riddare av Kungl. Svenska Nordstjärneorden nyss förlänats Dig.

Vi känner alla Din stora betydelse för det allmännas väl på ön i egenskap av borgmästare på St. Barthélemy från 1983 ända till 1995 men Du har också arbetat före, under och efter denna tidsperiod enträget för bevarandet av det kulturarv, som lämnats av Ert forna moderland Sve-rige. Med Dina kamrater Marius Stakelborough och Jean Magras, som vi inte glömmer i denna stund, har Du skapat i Sverige det moderna begreppet De Tre Musketörerna genom att tillsammans oförtrutet arbeta för stärkandet av banden mellan å ena sidan ön St. Barthélemy och å andra sidan Sverige i allmänhet och Piteå i synnerhet.

Å Svenska St. Barthélemysällskapets och alla dess medlemmars vägnar vill vi ge Dig en gåva till åminnelse av denna minnesvärda dag. Det är boken ”Vem var vem på St. Barthélemy under den svenska tiden?” som nyligen publicerats av sagda sällskap. Visserligen är den huvudsakliga texten på engelska men det finns partier på franska, särskilt citat, insprängda litet varstans, som kan utgöra grunden till en översättning till franska. Vårt sällskap vill engagera Din hjälp för att innehållet i ”Vem var vem…” måtte bli tillgängligt för alla invånare på den underbara ön St. Barthélemy.

Våra varmaste lyckönskningar, Daniel! Innan jag blir alltför långrandig avslutar jag med ett utrop som jag finner passande vid detta lyckliga tillfälle.

Leve den nye Riddaren av Nordstjärneorden!

Yannick, Mario och Irénée var entusiastiska över sin veckolånga vistelse i Stockholm dit också Patrick Peron d´Arc (ansvarig för sportaktiviteter på St Barth) anslutit sig.

Midnattsloppet blev ett bestående minne för dem.
– Grabbarna gjorde en mycket förtjänstfull insats, för att vara med första gången, säger Roger Richter när jag pratade med honom alldeles efter loppet.
– Vilken folkfest, vilken värme, vilket mottagande och vilket bra boende, är kommentarer jag hört från dem. Men så blev dom ju också väl mottagna av St Barthsällskapets medlemmar som guidade runt på olika platser i Stockholm.

Till Midnattsloppet hade också tre av Marius Stackelborough´s barn ankommit för att heja fram sina landsmän. Marie-Helen, som redan bor i Sverige och Nyköping hade inte så långt att åka. Nästa år vill man åka dit igen, och förhoppningsvis blir man ännu fler.

Här är resultaten. Det var 15000 anmälda, 11 600 kom i mål.

• Mario Maxor 219 pl, tid 39.00
• Yannick Robert 278 pl, tid 39.47
• Irénée Gréaux 899, tid 43.46