Mångåriga styrelsemedlemmen i Svenska S:t Barthélemysällskapet, Marina Nyman har avlidit 27 februari 2026 på Danderyds sjukhus efter en tids sjukdom. Hon gick med i Sällskapet redan i mitten på 70-talet, då hennes man, framlidne Olle Nyman var ordförande i Sällskapet. Olle var en av grundarna 1964 och hade ett stort engagemang för den gamla svenska kolonin vilket också Marina fick.
Hon har under årens lopp haft olika styrelseuppdrag, bland annat som sekreterare och kassör. Marina blev 85 år.
Marina träffade Olle 1973 då hon arbetade på SvT som redaktionssekreterare för frågeprogrammet Häng med jorden runt. Olle var pressansvarig på SAS och var den som ordnade med Jorden Runt-resorna, som var priser i programmet. Våren 1974 reste dom jorden runt tillsammans med 94 andra personer! Under den resan förstod Olle och Marina att de inte bara ville samarbeta i program-sammanhang utan även på ett annat plan! Olle berättade mycket om S:t Barths men det dröjde till julen 1979-80 innan Marina för första gången kom till den gamla svenska kolonin. På den resan fick hon också för första gången träffa Olles goda vän, Marius Stackelborough, en person som hon sedan regelbundet uppehöll kontakten med ända till hans död 2020.
Marina och Olle gjorde många resor till S:t Barths och hon har själv berättat om dessa resor i St Barthelemy-Journalen 2006.
”Vi var där många gånger tillsammans och bodde alltid i Gustavia, antingen på Le Presquille eller Sunset Hotel som låg på var sin sida av hamnen. På Sunset satt vi ofta på terrassen och såg solen gå upp och ned. Det var nära till allt, inte minst till Marius bar Le Select som var det populäraste utestället att vara på, trots sin anspråkslöshet.
1984 reste vi över för att fira 200-årsjubileet av Sveriges köp av ön. Vi flög via New York fullpackade med gåvor. En Sverigedräkt till museet och en kopia av en Gustaf III medaljong, ca 50×50 cm gjord i gips. Den senare vägde massor och var tvungen att tas i kabinen för att inte slås i småbitar.
Nästa resa där mycket skulle transporteras med, var till Marius 70-årsdag 1993 då Sällskapet i present gav en ”solsäng” i gediget trä med tillhörande dynor. Även denna resa gick via New York och förorsakade många skratt när sängen skulle dras mellan terminalerna.
Till Marius 70-årsdag hade Olle bestämt sig för att lära sig så mycket franska att han skulle kunna hålla tal till Marius. Men modet svek. På flyget bad han mig hålla det fina tal han skrivit till sin vän.
Tio år senare, när Marius fyllde 80, åkte vi dit för att uppvakta honom. Det blev också Olles sista resa till St Barths. Han höll denna gång tal på engelska och förstod nog att det inte skulle bli så många mer resor åt detta håll”.
Marina fortsatte dock att resa till vår gamla koloni på egen hand efter Olles död 2006. Sista gången hon var där var 2013 då hon åkte dit för att uppvakta Marius på 90-årsdagen. Födelsedagsbarnet blev mycket glad att återigen träffa Marina och dom satt länge och pratade gamla minnen under festmiddagen.
Marina var också fast besluten att på bästa sätt låta det engagerade arbete Olle lagt ner på Sällskapet föras vidare. Inget arbete, stort eller smått, var främmande för henne, från att sätta på frimärken på kuvert innehållande medlemsfakturor till att boka talare och restauranger för de regelbundet återkommande möten som Sällskapet arrangerade. Marina har också betytt mycket för både mig och min sambo Kattis på ett personligt plan.
När jag tog över efter Olle som ordförande 2001 var både Olle och Marina mycket stöttande och när Olle dog 2006 fortsatte Marina den stöttningen på olika sätt. Hon var också en viktig länk till de gamla medlemmarna som jag aldrig träffat och kunde berätta för mig närmare vilka de var och deras koppling till Sällskapet. Vi hade regelbunden kontakt ända fram till någon månad före hennes död och trots att hennes hälsa börjat svikta bibehöll hon sitt goda humör och såg med tillförsikt fram mot det stora besöket från S:t Barths nu i sommar. Nu kommer hon inte få uppleva det men jag är säker på att hon kommer sitta på ett moln och skåda ner på kyrkokörens konsert i Drottningholms Slottskyrka med ett leende på läpparna. Tack för allt stöd genom åren Marina och vila i frid!
Roger Richter, ordförande i Svenska S:t Barthélemysällskapet
